Sidor

lördag 30 november 2013

Smitten polish, Grey matters

Avslutar gråkalla november med ett lila glitterlack, det låter väl bra. 
Grey matters är skapad för, och såldes till förmån för, forskning mot hjärncancer. Tydligen är det en sådan där månad i USA i maj och dess färg är lila. Och jag köpte det här enbart för att pengarna jag betalade gick till forskningen kring hjärncancer. I början på året förlorade en av mina vänner sin mamma till den cancertypen och för drygt 20 år sedan förlorade jag en bekant till den samma. Cancer är ett satans otyg och kan jag bidra med en slant så gör jag det.


Lavendellila ganska krämig bas med fyrkantiga och runda glitter i blått, magenta och silver. Egentligen var jag trött på det redan i flaskan, upplevde det som ganska oroligt, men det var inte så jobbigt att ha det på det dygn det satt där. Använde mig som vanligt av Seche vite-metoden när jag använde glitterlack, och då sitter det inte superduperlänge på mig.


Tre lager är det här . Torkade ganska snabbt och käkade topplack. Jag nöjde mig med två lager men då var det inte helt slätt.


Ibland sover jag i en lila pyjamas. Ni då?

Betyg 2/5

torsdag 28 november 2013

A England, Dorian Gray

Så tömmer vi det pyttelilla arkivet då, av den enkla anledningen att jag är för lat för att tanka över bilderna på mina senaste manikyrer från kameran till datorn. Pluggar så jag blir gråhårig just nu. All work and no play makes Jack a dull boy och allt sånt där.


Det skulle kunna vara så att jag precis har klickat hem de A England-lack jag saknat för att kunna skryta med att ha alla lack. Tänkte det var bäst att passa på att göra det innan den nya kollektionen släpps alldeles straxt.
Men ja - det här är i varje fall ett av Gothic beauty-lacken, Dorian Gray. Mycket passande så är det så klart grått, lite metalliskt sådär med sitt ljusare grå skimmer i den mörkare grå basen. Om jag tycker det är vackert? Har påven toppig mössa?


Det här är två lager. Lite fluffig sådär i formulan, men inte överdrivet besvärlig att lacka med. Man får kanske se upp för lite rinn bara. Tyvärr så chippade det ganska snabbt på mig.


Dorian Gray är så klart inspirerat av boken "Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde. Eller "The picture of Dorian Gray" som den hette när jag läste den. Handlar om den unge Dorian som får sitt porträtt målat och när han ser sin skönhet i det önskar att porträttet ska åldras i hans ställe, något som också sker. Och när en människas synder inte kan synas på hans yttre så går Dorian Gray lite väl långt.

Betyg 4/5

tisdag 26 november 2013

H&M, Samba

Är inne och rotar i mitt minimala arkiv igen, sitter med nakennaglar just nu och samlar mig inför uppdrag "korta ner alla naglarna så de blir någorlunda jämna". Kommer ta ett tag känner jag. 


Samba från H&M såg jag i butik senast igår, så blir ni supersugna är det nog inga problem att hitta det. Det är orangerött med rosa flecks. Ganska så snyggt, men inget jag hjular av. Kan kanske bero på att jag inte kan hjula, men om jag hade kunnat så hade jag inte gjort det ändå.


Det var lite skirt i formulan och dessutom rätt så rinnigt. Det här är tre lager. Jag har kommit på att jag nästan alltid målar tre lager nu. Antingen gör jag tunnare lager eller så är jag mer kräsen. Tre lager känns liksom lagom på något vis, fyra lager brukar däremot kännas som för många.
Det torkade okej med Seche vite, men det gick att sätta märken i det även efter några timmar.


Föredrar min fina mugg istället. Jag undrar om min vän Eva tänkte på mig när hon gjorde den eller om den bara är perfekt ändå? För det första är den röd (min favoritfärg) och så står det "Neurotic, moi?" på den och det är en sådan där sak som jag absolut kan kläcka ur mig.
Eva är alltså konstnär och underbar. Titta in på hennes sida vettja - hennes miniart är bra roligare än sådana där stenar som någon skrivit "kärlek" på som ligger och dräller i varenda inredningsbutik. Julklappstips?

Betyg 2,5/5

söndag 24 november 2013

Dance legend, Boo

Cactus alltså - hon är allt en bra underbar varelse. Bara för att hon slutat blogga betydde inte det att hon slutade finnas i mitt liv och vara en sådan där skatt som jag är så himla lyckligt lottad att ha hittat. Och för en dryg månad sedan skickade hon mig ett gigantiskt paket med posten, som en uppmuntran till att jag börjat gå till kurator. Hur snällt är inte det liksom? Superdupersnällt faktiskt. Och i det paketet fanns det så klart nagellack, det är ju trots allt nagellackens förtjänst att vi hittade varandra. 
Så det är tack vare Cactus jag fått det stora nöjet att testa Dance Legend och deras kromatiska lack. 


Boo valde jag för att jag ville ha lite varmt på naglarna och det fick jag - också. För det här måste vara något sorts världsrekord i hur många färger man kan klämma ner i en och samma flaska. Tyvärr fick inte alla färgerna plats på bild men det här är de färger jag har sett på mina naglar: grönt, guld, brons, koppar, orange, rosa och säkert någon annan nyans däremellan. Jag kommer dock sortera in det under brons/koppar eftersom jag upplever att de är de dominerande tonerna.
Det är så frikking fantastiskt att jag kommit på mig själv med att sitta och fånle åt naglarna ett gäng gånger. Älskade maken och de små barnen jag delar hushåll med har även de uttryckt sin förtjusning. Lilla E har bestämt att det där ska jag på måla på hennes naglar, hon sade inte när dock.




Jag kanske tycker att det var lite besvärligt att måla med. Lite rinnigt och det blev en del kala fläckar och mer än lite flammighet. Fyra lager tog det innan jag var nöjd. Dessa fyra lager torkade dock väldigt snabbt under lite Seche vite.


Vad det är? Knoppen till en gardinstång. Jodå - ibland hittar man matchningsprylarna om man tittar uppåt.

Betyg 5/5

fredag 22 november 2013

Holofredag: Glitter gal, Light as a feather

Titta vad jag rotade fram ur arkivet! Inte så värst gammalt dock, bar Light as a feather tidigare i veckan, när man fortfarande visste vad solen var. Så ja - solbilder. Önskar att det var lika lovande där ute men icke. Moln så långt ögat når.


Light as a feather är ett sådant där lack som jag verkligen velat ha men ändå inte tagit mig för att skaffa därför att jag ändå visste att det inte var vad det ville vara. Det vill vara en vit holo men är ändå väldigt ljust grått i tonen. Att göra en helt vit holo är säkert en helig graal för många lacktillverkare - näst intill omöjligt. Holopigmenten är ju oftast åt det grå hållet och därmed blir även vitpigmenterade lack lite grå, det här också. Fast jag tänker ändå vara snäll och kalla det för en vit holo för jo - närmare än så här är det nog svårt att komma. Jag vill kalla det skirt vitt med hologrått dis.
Det kan bilda regnbågar, blir inte fullt så scattered som det ser ut att vara på mina bilder. Det var svårt att få ner holot på bilderna men jag såg de där hololinjerna spela över nageln mest hela tiden, även om det var grådassigt ljus.


Nu är det här skirt. Väldigt skirt till och med. Jag gissar på att det bidrar till den lätta tonen och att det ändå känns mer vitt än grått. Första lagret syntes bara som ett holoskimmer på naglarna och jag slutade på tre lager innan jag var nöjd. Då hade jag fortfarande tydlig vnl men med ett sådant här lack tyckte jag inte att det spelade någon roll.
Väldigt lätt att lacka med, inga holosjuka tendenser och det var inga problem att måla lagren i ganska rask takt ovanpå varandra. Jag trivdes så bra i det här att det satt på i tre dagar, ungefär så länge jag kan ha ett lack innan hela mitt inre skriker efter omväxling.


En fjäderformad ring, att matcha Light as a feather med. Eller om det är ett löv kanske? Äsch, just idag är det en fjäder. Köpt på H&M för en inte alltför dyr peng. Just här inställd så att den passade på Lilla E.

Betyg 4/5. Hade varit full pott om det verkligen hade varit vitt.

PS. Ja, det är ju alltså Holofredag i regi av Skimmerskuggan. Och jag är med mitt i mörkaste november. Tjoflöjt!

onsdag 20 november 2013

L'Oréal, Blue fashionista

Från mitt pyttelilla arkiv, från tiden innan jag kapade av naglarna på grund av närkontakt med dörrkarmar och sådant där, finns den här blå skönheten.


Om man sitter och lackar med det här i kasst lampljus en sen kväll så kan man undra varför i jösse hare lacket heter Blue fashionista när det är grönt. Och när man sedan dagen efter ser det i bra dagsljus så förstår man verkligen varför det heter just Blue fashionista eftersom det är blått. Och sedan tittar man på mina bilder och undrar igen för det är ju teal? Fast nej - jag såg det allra mest som blått faktiskt. Förvisso en dämpad blå med en skvätt grönt i sig, en lätt dammig ton. Ungefär supersnyggt.


Jag har för mig att det här var två lager och ja - det var aningen flammigt så. Ibland tycker jag dock att det är fint med viss flammighet och detta var ett sådant fall där det inte störde mig alls. Gissningsvis skulle ett lager till gjort det helt oflammigt, men det brydde jag mig alltså inte om.
Formulan var bra men inte utmärkt. De olika lagren har en tendens att bilda våningsplan om man inte är extremt jättenoga med att lägga dem kant i kant. Vilket jag inte var. Det syns i och för sig mer på mina bilder än vad det gjorde på riktigt.
Jag är aningen imponerad över bredden på penseln i de här flaskorna. Hur får den plats liksom? Och hur 17 lyckas jag trixa tillbaka den i flaskan varje gång utan att spreta sönder penseln helt och hållet? I mitt tycke är bredden utmärkt på flera naglar, men i vanlig ordning gillar jag det inte när det är dags att måla lillfingernageln utan att få färg på hela lillfingret. Men det är ju jag det.


Slet mitt hår för att komma på något att matcha med. Nöjde mig till sist med mitt armband med blå träpärlor, fyndat på en loppis för en femma.

Betyg 3/5

måndag 18 november 2013

Kicks, Winter dew

Under gårdagens glitterexplosion skymtade det här  lacket, Winter dew från Kicks. Låt oss kika lite närmare på denna ljusgrå perfektion.


Nu kanske ni tycker att jag är komplett loco i huvudet som väljer grå naglar. Som att inte november är grått nog liksom. Men lika illa som jag tycker om grått väder lika mycket gillar jag färgen och den här mjukt vitgrå nyansen var alldeles underbar att bära. Efter ett gäng ganska färgstarka och oroliga lack var det skönt att vila sig med ljusa naglar ett tag.


Lacket är i crellyformula och täcker så här bra på tre lättlackade lager. Jag hade inga problem med att det var rinnigt eller vallade sig, som ofta kan vara fallet med ljusa lack. Det var bara trevligt på alla sätt och vis. Torktid snabb och hade det inte varit för att min stygga pekfingernagel hade flisat sig så hade det kanske suttit på än. Anledningen till att jag lade över glittret var just att det hade flagat av en yttepyttebit på pekfingret, som jag ville dölja. Förutom den lilla skadan såg det nylackat ut och glittret slängde jag på dag tre.


Matchar med detta grå/beige/rödrutiga påslakan som går under namnet Klaine-lakanen här hemma. Är man nörd så är man och dessa lakan kan man se hemma hos Blaine i "Glee". Köpta på IKEA men eftersom de inte fanns på IKEA i Örebro så här dessa hitsmugglade av Ida (hon med nagellacket) och min moster.

Betyg 5/5

söndag 17 november 2013

Nailart Sunday: L'Oréal, Sequin explosion

Minst två lack ska man ha på naglarna för att kunna kvala in på Lelas Nailart Sunday och det har jag på de här bilderna (på riktigt har jag nakennaglar i skrivande stund). Jag har nämligen gjort en layering med L'Oreals Sequin explosion över Kicks Winter dew. Winter dew kommer få ett eget inlägg senare, så idag koncentrerar vi oss på paljettexplosionen. 


Glitterlack i klar bas är ju knappast något nytt, men Sequin explosion är ganska ljust och pastelligt så jag tänkte att det skulle göra sig bäst över ett ljust lack. Det här är hexagoner i olika storlekar i silver, guld, grönt, blått och magentarosa.


Det här är två lager av glittret så det är ju inte direkt supertätt med glitter. Det sprider ut sig fint dock, även om det i vanlig ordning är lättare att få ut de små glittren över nageln än de större. Jag har i ärlighetens namn duttat ut lite för att jag ville ha mer av de större glitten, men om man nöjer sig med vad penseln ger en så behöver man inte det. Jag rekommenderar kanske inte att man försöker göra  det opakt dock...


Tänkte de kunde matcha fint med de här ljusmanchetterna med prismor på. Liksom glasunderläggen i förra inlägget är de här ett arv efter älskade makens farmor och farfar.

Betyg 3/5. Det hade blivit högre betyg om det varit lite tätare och man hade haft en sportmössa att få det opakt på egen hand.

fredag 15 november 2013

HoloFredag: A England, Briarwood

Äntligen holofredag igen! Kika in hos Skimmerskuggan för att se mer glänsande härlighet och regnbågar åt alla möjliga (och omöjliga) håll. Nu är det färgfest minsann!


Vem kunde ana att jag skulle komma att älska bruna hololack? Inte jag i varje fall, brunt kan ju bli hur fel som helst, men det här - herreduminskapare - så snyggt! Briarwood är förvisso inte 100% procent brunt utan mer rödbrunt och jag har till och med sett det flasha till i dovt rosa. Men mest av allt är det brunt, med en röd ton snarare än vinrött.
Och så holo på det. Inga linjära regnbågar utan spridda stråk som nästan lyckas bilda en flamma i riktigt bra solljus. Holoskimret syns tydligt hela tiden och ligger som ett dis över nageln, någonstans mellan silvrig dimma och gyllene morgondis. Det är så snyggt så jag baxnar och smäller av lite grann.


Aningen fluffig formula som hade lite utflytningstendenser. Jag hade svårt att få till de tunna lager jag föredrar så här är det två lager av det lite tjockare slaget.
Längden på mina naglar ljuger dessutom. Lyckades dunka långfingret i en dörrkarm och knäckte av nageln, så nu har jag äntligen kortat ner alla naglarna till en längd jag trivs lite bättre i. Har en del arkivbilder på den här längden, så ni kommer få se dem ändå. Ja - jag har lyckats bygga upp ett arkiv! På ynka två manikyrer förvisso, men ändå. Yay!


Visste direkt, bara av namnet Briarwood, att jag ville matcha det här lacket med våra glasunderlägg i mörkt trä som vi ärvt av älskade makens farfar. Ingen aning om träslag, men gissningsvis härstammar de från 50-talet. Sedan vi skaffade nytt soffbord i början av året är vi ganska så noga med att använda underlägg om man dricker något framför tv:n. Tänk Monica i "Vänner" så vet ni ungefär vad jag menar med "ganska".

Betyg 5/5

onsdag 13 november 2013

Totally Fantastiska Fyran, Jenny

Sådärja, avdelningen frankenlack avslutas för den här gången med mitt eget lack, Jenny - eftersom jag heter det om ni inte redan visste det.


Lacket är riktigt slitet på de här bilderna och hade dessutom lossnat helt från pekfingret innan jag fotograferade. Jag hade så klart kunnat lacka om och tagit nya bilder, men se det var jag lite för lat för.


Jag vet inte om det här lacket egentligen är så superrepresentativt för mig - då skulle det nog ha haft någon knallig färg som orange, gul eller röd. Men nu var det så att jag ville använda det där vita glittret med hexagoner och fyrkanter och då slog det mig att det skulle nog vara snyggt i en ljust grågrönblå bas och så fick det bli. Och så lite vitt prismatiskt också som den här gången ville fastna på film trots frånvaro av sol. Undrens tid är inte förbi och så vidare.


Jag har en egen sten också, så klart. Till den passar lacket ovanligt bra.

tisdag 12 november 2013

Totally Fantastiska Fyran, Ida

Snart färdig med den här omgången frankenlack. Vi är Fyra som är Fantastiska och nu har turen kommit till nummer tre i bokstavsordningen, Ida. Bara mitt eget kvar nu.

Det är lite roligt att Ida och jag blivit så nära vänner, jag är nämligen just nu dubbelt så gammal som henne. Hon är till och med några veckor yngre än min äldsta dotter så... En aning åldersskillnad där. Och det visar ju bara hur lite ålder egentligen betyder om man ändå har femtioelvatusen saker gemensamt. Ida är dessutom den som inspirerat mig till flera av de lack jag skakat ihop tidigare, bland annat var det hon som (ovetandes) knäckte idén till Adam Lambert-lacken.


Att Ida gillar grönt var jag inte förvånad över, eller teal heller för den delen. Så till henne skapade jag ett teallack med grönt glitter och det ser inte så där kornigt och sandigt ut på riktigt.


Jag lovar och svär att det här är mycket snyggare på riktigt än vad mina bilder vill visa. Det var väl en jädra sol att hålla sig undan när det var fotograferingsdags. Just det här hade jag nog faktiskt lackat och fotat om för att jag tycker bilderna är så pass dåliga - om jag hade haft lacket kvar.


Klart att Ida ska ha en grön sten också.

måndag 11 november 2013

Totally Fantastiska Fyran, Elin

Fangirling over my friends - resan fortsätter. Dagens lack för att hylla en vän är Elin till den underbara människan med samma namn. Det är hon som bor längst bort från oss andra, så det är henne man saknar lite extra. Från att ha setts dagligen under ett år till nästan ingenting - känns bra konstigt alltså.


Elin upplyste mig vänligen om att hennes favoritfärger var blått, rött och svart. Typ. Så jag tog ett mörkt rött lack, svärtade det lite så det blev mer vinrött och så slängde jag ner lite blå stjärnor i det. Elin är nämligen lite av en stjärna om ni frågar mig. Förträfflig regissör som hjälpte både mig och flera andra med scener och repliker och annat smått och gott som man behövde på scen. Känner mig förträffligt trygg med henne faktiskt, hon är som en liten klippa. Saknar henne enormt.


Eftersom jag tyckte det blev lite väl glest med stjärnor när jag provmålade med det så slängde jag i lite extra till Elin. Bara blå stjärnor, även om den på lillfingret ser svart ut. Trevlig bieffekt av det röda lacket. Det blev lite åt crellyhållet. Rasande snygg färg fick jag till också, om jag får säga det själv.


Elins lack var det enda jag lyckades fånga i solen. Snyggast på just den här bilden blev dock hennes sten. Lite mer orangeröd än lacket är den, men väldigt snygg.

söndag 10 november 2013

Totally Fantastiska Fyran, Anna

Jamen hallå - the bitch is back eller något. Nu har jag varit klart i skolan för den här gången och även lyckats överlämna mitt senaste frankenprojekt till dem det berör. Så nu kan jag visa de lack jag skapade till tre mycket speciella vänner (och ett till mig själv).

När jag gick i skolan och pluggade teater förra läsåret så hände det något mycket trevligt. Jag fick tre nya vänner som blev lite extra speciella för mig. Vi trivdes så bra tillsammans att vi bestämde oss för att kalla oss för Fantasiska Fyran och träffas utanför skolan lite då och då och så har vi fortsatt även efter att skolan slutade och vi är spridda över landet. I går träffades vi alla fyra igen för första gången sedan maj. Och för att fira detta skapade jag ett lack till oss var.


Jag hade ju kunnat börja med mitt eget lack, men jag kör på bokstavsordning istället och då börjar vi med Anna. Kära underbara Anna som är en sann teatersjäl. Hon är fantastisk på scen, underbar närvaro. Dessutom med ett hjärta av guld och detta hjärta är stort och rymmer mycket och många.


Anna älskar turkost så det var ju inte direkt knepigt för mig att bestämma mig för att hon skulle få ett turkost lack med kopparglitter och även prismatiskt glitter. Det sistnämnda finns där men när jag provade Annas lack vägrade ljuset att samarbeta med mig och således syns det inte på bilderna.


Jag kommer matcha alla de här lacken med ytterligare en sak jag gav mina vänner, en sten som matchade (kind of) de lack jag skapade åt dem. Hittade dem på Naturhistoriska Riksmuseet och kunde inte motstå dem.

tisdag 5 november 2013

Lite liv...

Alltså - nu kommer det lite liv emellan här igen så bloggen får vila en stund. Tills helgen åtminstone, bara så ni vet.
Jag ska på utbildning några dagar (pluggar till kost- och hälsocoach) och sedan ska jag umgås med fina vänner i helgen.
Jag har burit lack och jag har fotograferat lack men de är lite hemliga än så länge så här blir det tomt eftersom jag har absolut inget arkiv alls.

Ta hand om er så ses vi snart. Puss!

måndag 4 november 2013

L'Oreal, Black diamond

Hallå? Är ni kvar? Hände visst lite liv där. Jag har inte övergivit er, bara varit dåligt på att lacka och när jag väl gjort det varit sämst på att fotografera lacket ifråga. Så... Men nu är jag här. 


Black diamond från L'Oreal skulle kunna vara snyggt och trevligt. Jag menar - det är ju svart med massor av silverglitter och det brukar ju vara tjusigt. Mmmmm pyttsan! För tror ni inte att skiten är ett ett texturlack! Och vad tycker jag om texturlack? Inte är vad jag tycker om texturlack.


Nu lät jag det så klart inte vara ett texturlack utan var snabb på med Seche vite och det hjälpte ju sådär. Ett lager till så hade det säkert blivit glasslätt, men vet ni - tre lager av Black diamond och tre lager SV fick räcka för mig. Det här ska av illa kvickt.
För er som gillar texturlack kan jag dock säga att det var lätt att lacka med och jag var mäkta imponerad över hur fasiken de lyckats få in en så bred pensel i en så liten flaska. Man fick ju vinkla ner den i flaskan igen!


En svart scarf med silvertrådar fick duga. Letar bara efter fina saker att matcha med om lacket gör sig förtjänt av det.

Betyg 2/5