fredag 31 maj 2013

Totally Klaine, Teenage dream

Kan en Klaine-kollektion vara komplett utan en Teenage dream? I think not.


Och gillar jag det här då? Klart som korvspad att jag gör! Här är det ungefär lika delar rosa och orange vilket ger ett underbart korallorange lack. Med guldflakes! Jajamensan! Jag hade tänkt mig ett mer tuggummirosa lack, men jag är faktiskt mer nöjd med slutresultatet än visionen den här gången.


Skulle jag rangordna de här lacken så skulle det här komma tvåa. Ettan har jag inte visat än. Jag kan rangordna dem sedan om ni vill, i en kollektionssammanfattning. It's up to you. Eller mig. Jag kanske vill göra sammanfattning. Kom jag på. Och på min blogg gör jag väl ändå som jag vill? Just det.


Fick fina rosor när jag spelade död/ängel i vår slutproduktion. En av dem var den här sötnosen som nästan stämmer helt i färgen.

Teenage dream alltså, varför behöver en Klaine-kollektion det lacket?
Jag har ju redan berättat om hur Kurt träffade Blaine när han var utsänd som spion till Dalton Academy. Något av det första som hände då var att Kurt fick se Warblers, med Blaine i spetsen, sjunga Katy Perrys "Teenage dream". Kan ha varit love at first sight där.


Vi tar väl versionen som gör ont också. Blaine framför nämligen "Teenage dream" i en aukustisk version med bara honom själv och ett piano i episod 4x4 som heter "The break up". Just det... Videon är fan made, och musiken är singeln snarare än den version som är i avsnittet. Vilket är tur det eftersom Blaine faktiskt brister i gråt när han sjunger då.


Aw shucks! Might cry again...

torsdag 30 maj 2013

Totally Klaine, I've been looking for you forever

Låt oss titta på det lack som jag är minst nöjd med av de jag har gjort. Extramaterial och sådär sist i inlägget precis som vanligt. Men nu tittar vi på I've been looking for you forever.


Här var jag ute efter ett ljust blått lack med holoskimmer och lite gröna flakes. Det finns där. Syns det? Not so much no... För det första blev det lite för mörkt mot vad jag hade tänkt mig. Hade velat ha det ljusare och liksom luftigare. Om inte annat så att de gröna flakesen och holot hade synts.


I rätt ljusförhållanden kan jag se holot, men då krävs det direkt solljus. Flakesen är aningen lättare att hitta, men ingenting som ville fastna i kameran. Det lilla silverskimmer som syns här är alltså egentligen holo. Jag misstänker att basen var alldeles för tät och "dödade" holot. Jag borde göra om det här så det blir som jag ville. Hmmm... Med tanke på min inspiration så förtjänar det verkligen att bli som jag tänkte. Mitt nästa frankenprojekt föds...


En sak stämmer rätt så bra i varje fall - det blev ju himmelsblått.

Och hur kommer man på att döpa ett Klaine-lack till det evighetslånga namnet I've been looking for you forever? Man börjar med att vara en gleek. Som älskar Kurt. Och som längtar efter att Kurt ska få en pojkvän. Och denna pojkvän ska vara Blaine tycker man. Sedan tittar man på avsnitt efter avsnitt där de är vänner och Kurt är kär men Blaine är förvirrad. Och sedan kommer den här scenen:


"Kurt, there is a moment, when you say to yourself... 'Oh. There you are. I've been looking for you forever.' Watching you do 'Blackbird' this week, that was a moment for me. About you. You move me, Kurt. And  this duet would just be an excuse to spend more time with you."

Aw shucks! Think I'm gonna cry now...

onsdag 29 maj 2013

Totally Klaine, Dalton Academy Warblers

Dalton Academy är skolan som Kurt ska spionera på (för sin egen skolkörs räkning) när han träffar Blaine. Blaine går på Dalton och är deras körs, Dalton Warblers, solosångare. Så att göra ett lack som heter Dalton Academy Warblers låg inte så långt bort i tankevärlden. 


För mörk bas igen. *suck* Och det finns röda hjärtglitter i det här, som jag inte fick upp på naglarna hur mycket jag än fiskade efter dem (inte värst ihärdig om jag ska vara ärlig). De jävlarna. Annars var min tanke ett marinblått lack med röda och blå glitter i. Och det är ju det jag har här. Plus lite silverglitter som mest ser blått ut på grund av basen.


Det var när jag målade med det här som topplacksproblemen  började visa sig så det ser mycket ojämnare ut på mina bilder än vad det egentligen var. Dessutom är det fotograferat dag två eller så, så det är ganska slitet. Jag är inte jättenöjd med det här, men inte jättemissnöjd heller. Det här är andra försöket med det här lacket och med tanke på vilken katastrof version 1 var, så är det här jättetjusigt även om det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig det inne i mitt huvud.


Ni börjar ana inspirationen va? Jag har två Glee-album (än så länge) varav Warblers-albumet är det ena. Dalton Academy har skoluniform. I marinblått med röda detaljer. Och grå byxor. Josåatte...


Och så ett litet prov på hur det låter när Dalton Warblers stämmer upp i sång. Här "Silly lovesongs" som i original sjungs av Paul McCartney & the Wings. Bara stillbild, men det låter bra i varje fall.


tisdag 28 maj 2013

Totally Klaine, Courage

Dags för Courage av mina egenfrankade Totally Klaine-lack. Följer alfabetet och det här är på tur. Kollektionens effektlack, här över mörkgrå Briquette från BB Couture.


Glitterlack alltså. Ganska mycket vitt så jag tycker det passar fint på mörka lack. Annars är det en myriard av färger och former på glittren, men alla ganska små och de flesta är matta.


Rätt så tätt är det trots allt, det här är bara ett lager över det grå. Man skulle alltså kunna få det opakt på gissningsvis fyra eller fem lager, men jag besparar mig den huvudvärken för att få bort det när jag tröttnat.


Bar lacket på min bröllopsdag i början av maj, och då hade jag fått så här vackra rosor av älskade maken.

Namnet på det här lacket kommer från ett sms som Blaine skickar till Kurt med den enkla ordalydelsen "Courage". Kurt är (var) McKinley Highs enda öppet homosexuelle elev och han har fått ta mycket skit för det. Blaine ville att han skulle visa mod och ha ork och styrka att ta sig igenom motgångarna. Detta enkla meddelande betydde så mycket för Kurt att han bland annat gjorde ett collage med ordet. Det syns på bilderna/gifarna här nedan.


måndag 27 maj 2013

Totally Klaine, Come what may

Lack nummer två i Totally Klaine-kollektionen är Come what may, eftersom jag går i bokstavsordning. Mer om inspirationen till lacket längst ner. Kan utfärda en spoilervarning om man inte sett säsong 4 av Glee.


Skirt ljusrosa ville jag ha det, med lite silver och lite guld. Jag var ute efter en lite romantisk känsla, med stråk av dimma och lätt snöfall. I detta finns det rosa och holografiska stjärnor, holomånar, guldhexagoner och ett och annat rosa hjärta, som dock vägrade att visa sig på bild. Hjärtglittren har jag överlag haft problem med att få upp ur flaskorna. De jävlarna.


Hade överlacksproblem här, eftersom mitt Poshé tjocknat rejält, därav att det ser lite randigt och tjockt ut. Det var så segt att det drog med sig själva lacket.
Annars är jag faktiskt nöjd med det här. Det blev kanske inte precis som jag hade tänkt mig det från början, men ändå ganska så vackert.


Och vad ska man matcha ett ljusrosa lack med vita stråk i om inte med äppelblom som precis håller på att slå ut?



Är man Klainer så gör det här lite ont...
Låten "Come what may" kommer från filmen Moulin Rouge och sjungs då mellan Christian och Satine. Här är det Blaine som sjunger om sin kärlek till Kurt. Det här är alltså efter att det har tagit slut mellan Kurt och Blaine, och det är en drömsekvens. När jag såg det här avsnittet grät jag så det skvalade, så där så att älskade maken blev lite orolig. Så är det när man är blödig och lever sig in i historien lite för mycket. Tittar ni på klippet kan ni nästan se varifrån jag fick min inspiration. Det är en vacker kärlekssång om inte annat.

söndag 26 maj 2013

Totally Klaine, Blackbird

Jag är tillbaka. Tror jag i varje fall. Ska kanske inte ropa "hej" riktigt än, men jag börjar känna lite lacklust igen. Ska dock ta det i min egen takt och skynda långsamt. Inte tvinga mig till någonting. 

Och jag börjar med min egenfrankade kollektion som jag har finurlat med i några månader. För enkelhetens skull kommer jag visa dem i bokstavsordning, inga betyg eller lackegenskaper. Dessa lack finns bara i två miniflaskor per kulör - en har jag och en har jag gett till min kära vän I. 

Tänkte börja med att förklara mig lite. Jag gillar alltså "Glee". Om man med gillar menar dyrkar med en fanatism som inte är av denna världen. Min favoritkaraktär i "Glee" heter Kurt Hummel. Kurt har en pojkvän som heter Blaine Anderson. Eller hade since they are currently broken up. Mrs Data mår dåligt som en fangirl över det. Anyhow - deras shipname (som det kallas) har blivit Klaine. Därav kollektionsnamnet Totally Klaine. Alla 8 lack jag har blandat ihop har således med Klaine att göra.


Idén till lacket Blackbird är faktiskt det som gav idén till hela kollektionen. Jag ville göra ett lack som påminde lite om en koltrast helt enkelt. Det här är en mörk lila, nästan helt svart, med flakes som skiftar färg i blått, grönt, gult och orange. Lite som fjäderdräkten på en koltrast alltså.


Kan kanske känna att flakesen drunknade lite väl mycket i basfärgen, men det här är ändå ett av de lack jag blev mest nöjd med. På andra försöket i varje fall, när jag gjorde det aningens mindre svart. Det här är alltså andra versionen av lacket och den jag valde att hålla fast vid.


Blackbird är ju även en sång. Originalet sjöngs så klart av The Beatles men i the Klaine-iverse så är det den sång som Kurt sjunger när Blaine inser att han är förälskad i honom. Sången sjungs dock som en hyllning till kanariefågeln Pavarotti, Dalton Academy Warblers maskot.


torsdag 16 maj 2013

Funderar fortfarande

Öppnade nyss mitt mycket lilla bildarkiv för maj månad och tänkte att jag skulle blogga upp något av de "nya" lack jag burit den här månaden. Men det vill sig liksom inte. Jag har inte lust.

Och lite surt kan jag känna att den här bloggen inte förtjänar min uppmärksamhet. Att de som drev bort mig härifrån kan få "vinna" den här gången. Jag behöver inte alltid vara så jävla förlåtande och bara slicka de där såren och sätta igång igen. För någon annans skull. Inte min egen.

Det här var min nagelblogg. Mitt arkiv med burna lack. Ett ställe där jag fick trevliga kommentarer och där jag lärde känna trevliga människor. (För jo - det är människor som skriver bloggarna. Kompletta med kött och blod och känslor och dåliga dagar och förträffliga dagar.)
Min blogg känns kapad. Den känns inte rolig längre. Jag förlorade den till några få som inte förstod när jag sa nej tack, när jag tyckte att det fick räcka. Som bara fortsatte att vara... elaka. Jo. Jag tycker ni var det, elaka. Om ni läser, vilket ni antagligen inte gör. Man stannar väl inte kvar när man har lyckats mota ner någon i hålet, när målet är uppnått.
Tack vare dem har jag tappat lusten att köpa lack, måla med lack, läsa om lack, skriva om lack. Jag har förlorat något jag tyckte var roligt. Något som gav mig glädje.

Jag tror fortfarande inte att jag försvinner för gott, men det som jag tänkte skulle vara en paus på två veckor eller tills efter slutproduktionen är klar (på tisdag) kommer troligtvis vara en längre paus än så.
Fast man vet aldrig med mig, jag är ganska ombytlig av mig. Jag kanske ångrar mig redan i morgon och visar något av de här lacken på riktigt. Men på något sätt så betvivlar jag det.

Pahlish, Lonesome ocean; Totally Klaine, Courage; BB Couture, Briquette; BB Couture, Smoke
Så, där har ni en del av förklaringen till min frånvaro. Live long and prosper.