Sidor

fredag 30 augusti 2013

Picture polish, White wedding

Jag är så himla fjantig. När jag äntligen har fått tag på ett sådant där lack som jag gått och suktat efter så har jag en tendens att ställa ner det i lådan för otestade lack, beundra det i flaskan och inte måla med det. För att jag är rädd att bli besviken. Någon som känner igen sig? 
Nu tycker jag att det får vara slut på att vara dum i huvudet på det sättet, så jag har radat upp mina lack-jag-inte-förmår-mig-lacka-med-för-de-är-för-fina i en prydlig rad och jag får inte röra de andra lacken i lådan innan jag har prövat de här. 


Först ut av dessa lack blev White wedding från Picture polish. Inte för att det har stått värst länge i lådan, det kom med senaste NailMail, utan för att risken finns att det hade kunnat bli stående länge i lådan. Och för att det var det första lacket som älskade maken valde. Han tycker det är snyggt när jag har vita naglar.
För vitt är det - vit jelly med små flecks som skiftar i ljusaste guldgröna, lila, rosa och blåturkos. Ytterst diskret effekt och vanligast förekommande är att det ser ut att vara vit med ett diskret silverskimmer. Flecksen gör att det vita inte blir sådär kritigt vitt utan mer krispigt. Lite som nyfallen snö.


Jelly betyder att det i stort sett är omöjligt att göra det opakt och så är fallet även här. Det här är fem tunna lager och som ni ser har jag fortfarande tydlig vnl, en vnl som inte stör mig ett dugg. Väldigt lättlackat, ingenting som rinner iväg eller bildat vallar. Tunn och fin formula. Jag väntade en minut eller två mellan varven för att undvika den där tuggummieffekten som kan bli om man målar jellies i många lager, och märkte inte av att lacket drogs med penseln ett dugg.
Förresten behöver man inte alla de där fem lagren för att uppnå den täckning jag har här, det var mest jag som ville testa om det gick att göra det opakt, vilket alltså inte gick. Två lite flödigare eller tre lite tunnare lager hade nog räckt.
I vanlig ordning har jag överlackat med Seche vite och det både torkade och härdade snabbt.


White wedding hade man ju kunnat matcha med en brudklänning är klart, men det har jag ju redan gjort. Jag visste dessutom sedan tidigare att jag ville matcha det med den här rara lilla katten/timern som jag fick i julklapp av Lilla E. Cirka hur söt som helst, även om den tickar ganska högt.

Betyg 4/5

onsdag 28 augusti 2013

Fnug, Goodie bag

Alltså... Det står Goddie bag på etiketten på min flaska, men jag antar att det bara är en feltryckt etikett och att lacket heter Goodie bag på riktigt. Annars vill jag veta vad en goddie bag är.


Det sista av mina Fnug-lack kommer här. Passar så här på sensommaren tycker jag med ett härligt solgult lack. Eller den där smörblommegula man ser lysa i kohagarna. Visste ni förresten att korna inte äter smörblommorna för att de är giftiga? Smarta djur det där.
Anyhow - det är en ganska knallig gul men ändå mjuk, om ni hänger med på vad jag menar. Ett par nyanser för ljusgul för att vara den där primärgula. Så ja - mjuk och liksom smörig gul.


Som alltid (?) med gula lack är det visst besvär med appliceringen. Fyra lager ser ni här och det är fortfarande lite ränder och ojämnheter. Ingenting som är jättetydligt dock. Annars går det på rätt så bra, inga vallar eller kanter mellan lagren. Jag är dock inte helt bra vän med penseln i Fnug-lacken som jag upplever som alldeles för mjuk och att den nästan slurpar i sig lack som den kan släppa ut lite som den vill.
Överlag är jag inte alls värst imponerad av Fnug. Med tanke på priset tycker jag att kvalitén ska vara bättre i varje fall på redskapet man applicerar varan med.


Hittade bästa matchningen på kryddhyllan i köket, en plåtburk innehållandes Colman's senapspulver.

Betyg 3/5

tisdag 27 augusti 2013

Fnug, Look a like

Det finns en enda anledning till att Look a like fortfarande sitter på mina naglar - jag är tvärsjuk och orkar inte gå och ta bort det. Varför är det alltid jobbigare att ta bort lack än att måla på det?


Jag har en enda snäll sak att säga om det här lacket - snygg färg. Neonjelly i någon sorts lila som drar väldigt mycket åt det cerisa hållet. Som sagt, färgen är helt underbar.


Det här är dock fyra lager och det är så flammigt och randigt och vnl-igt att jag inte riktigt orkar med det. Här hade det inte varit fel med vitt under, men med tanke på hur besvärligt det var att lacka med är jag tveksam att det hade hjälpt till så mycket mer än att avhjälpa vnl. Det betedde sig holosjukt, lämnade ränder, drog med sig lack från underliggande lager, vallade sig. Jag gav upp. Det torkade fort i varje fall...
Det ser alltså mycket värre ut i verkligheten än vad det gör på mina bilder.


Av en slump upptäckte jag att det var den perfekta matchningen till min pincett. Den jag borde plocka mina ögonbryn med, men... Jag orkar inte det heller.

Betyg 1,5/5

måndag 26 augusti 2013

Nordic cap, NP15

Drar iväg det sista av Nordic cap-lacken för den här gången. Jag har förvisso ett klarlack också, men det är ju knappast spännande nog att visa upp här. Det här lacket däremot... Jag beklagar bilderna.


Jo för alltså, det går bara inte att visa vilken färg NP15 har egentligen. Det är nämligen neon. Och rosa. Fast inte den där vanliga neonrosa utan varmare, mer bärig. Och cerise på samma gång. När jag köpte den trodde jag att det var ett 80-talscerise krämlack - jag hade fel. Jag blev inte klok på den när jag bar den men bestämde mig till slut för att kalla den en bärig mörkrosa neon.


Ärligt talat minns jag inte om det är två eller tre lager här, men med tanke på att det var mer jelly än creme så gissar jag på tre. Lite rinnig i formulan och det var lite som om penseln tjuvhöll på lack som helt plötsligt bara släppte ut över nageln. Det är i varje fall ett vackert lack och med tanke på hur lite pengar ett Nordic cap-lack kostar så är det helt klart mödan. Prisvärt minst sagt.
Vill man kan man låta det få den där gummiliknande ytan som kommer med neoner, men jag får lite lätta rysningar av allt som inte är blankt och slätt (varför ni inte ser texturlack hos mig, kapitel 1. Kapitel 2 - de är fula) så jag dräller på med Seche vite. Och då torkar det snabbt som ögat.


Hittade såklart inget roligt att matcha en sådan udda färg med, och namnet NP15 är ju stört omöjligt att matcha med det också. Sedan började jag se ett cd-omslag framför mig, ett med en svart vägg och mörkrosa text. The Ark? Jajamensan. Har ni den här i samlingen så är alltså lacket en eller två nyanser mörkare än texten på "In lust we trust". Den låt från det här albumet som jag oftast trallar på är "Calleth you, cometh I".

Betyg 4/5


lördag 24 augusti 2013

Nordic cap, NP14

När jag ändå sitter här och dumsurfar kan jag väl lika gärna göra något nyttigt. Som att blogga om det lack jag målade på i torsdags morse innan förkylningen bröt ut rejält några timmar senare. Och som fortfarande sitter på. 


NP14 från Nordic cap är ett överraskande trevligt lack. Någon sorts aprikosrosa nyans, kattnosrosa liksom. Med silverskimmer i som ändå ser varmt ut på nageln. Jag köpte det för att ha det att franka med, men nu vete rackarns om jag inte vill ha det kvar. Fast lite av det kan jag nog offra.
Jag trivdes alltså oväntat bra i det. Jag trodde jag skulle tycka att det var en babyrosa trist historia (som jag skulle piffa till) men så mycket som jag har beundrat mina naglar de här dagarna kan det ju inte vara fel. Eller så är det feberhjärnan. Passar fint mot kattens päls också, för som han har gosat med mig, men det har jag tyvärr inget kort på.


Pasteller kräver ofta lite arbete när det gäller lackning och så var fallet även nu. Tre lager. Lite segt att måla med, den där tuggummikänslan var påtaglig. Fick ta en rejäl paus mellan lager två och tre för att låta det torka till lite, annars hade jag nog dragit med allt lack med penseln när jag målade det tredje lagret. Lite tjock formula så det är svårt att måla tunna lager. Det är fortfarande en aning vnl vilket högst troligt beror på den ljusa färgen. Normal torktid med Seche vite.


Förra lacket matchade jag med min brudklänning och det här matchar jag med min brudkrona. Den är skapad av min vän E och är gjord helt och hållet i rosenkvarts. Jag började gråta när hon visade den för mig för att fråga om den dög. Den dög utmärkt. Skulle jag gifta mig idag skulle den absolut vara med. Hoppas att något av mina barn vill ha med den på sitt bröllop, om de väljer att gifta sig.

Betyg 3,5/5. Jag var högst nära att ge det en fyra, men det fattas något pyttelite för att komma dit.


Man ser kronan ganska bra på den här bilden. Om ni tycker jag ser sammanbiten ut så stämmer det - jag är på väg nerför altargången. Jag har helt klart fått span på älskade maken där framme dock, med tanke på min nöjda min. Och bortbeskuren är min fina pappa som förde fram mig, kändes tryggt att hålla pappsen i handen kan jag lova.
Och gud vad ung jag ser ut! Åren sätter sina spår.

fredag 23 augusti 2013

Blog your heart out

Jag är sjuk! Så där så att det är jobbigt att ens borsta håret eller ta en dusch. Ligger mest i soffan, dricker te och tittar på "Supernatural". Då värmer det lite att Ann-Sofie på Colour it nominerat mig till en Blog your heart out-award. Tack snälla Ann-Sofie!


Reglerna är som följer - svara på 5 givna frågor och nominera 5 andra bloggar med färre än 100 följare. Och så meddelar man såklart de man nominerat om att man har gjort just det.

Jag orkar inte riktigt sitta och översätta frågorna till svenska, frågor på engelska - svar på svenska.

1. What/who encouraged you to start blogging?
Jag började ju inte blogga på just den här bloggen, utan har även en blandad blogg som jag skriver på. Den heter Mrs Datas liv och ni är välkomna dit också. Den blev jag uppmuntrad av min vän Perny att börja skriva, just för att få fart på tangenterna och kanske hitta lite skrivlust igen.
Uppmuntran till just den här bloggen fick jag av diverse vänner. Droppen som fick bägaren att rinna över var dock en "kompis" som frågade mig när jag jag skulle sluta visa mina nagellack på Facebook. Så ni kan ju tacka honom och hur arg och provocerad jag blev av det, att jag startade upp den här bloggen.

2. How do you chose what topic(s) to blog about?
Jag dyker ner i lacklådan bara... Det är lite mer komplicerat inne på andra bloggen vad jag skriver om, här är det ju nagellack för (nästan) hela slanten.

3. What is something that most people don't know about you?
Ja vad skulle det vara? Jag är ganska öppen av mig och det folk inte vet är ju sådant jag inte vill att de ska veta.

4. What three words describe your style?
Spontan, färgglad, tokrolig.

5. What do you like to do when you're not blogging?
Under dygnets andra 23,5 timmar alltså? Jag älskar att läsa, se på film och tv. Och så de självklara - umgås med min familj och mina vänner. Och klappa katt!

Jag nominerar följande godingar:

torsdag 22 augusti 2013

H&M, Newlyweds

Newlyweds hittade ner i min shoppingpåse av två anledningar - Lilla E gillade det och jag tänkte ha det i mitt kommande frankenprojekt. Men innan man frankar så ser man hur det ser ut i full manikyr. Och det var kanske inte så roligt, nej...


Någon sorts vit med guldskimmer i. Frostig finish. Naglarna blir möjligtvis beigea men ärligt talat tycker jag mest att de ser skitiga ut. Dessutom var det här inte riktigt rätt till min hudton. Matchningsbilden visar bäst hur färgen är och hur jag upplevde lacken det dygn jag bar det. Det var rätt så besvärligt att ta av förresten - utom där det flagade.


Jag målade tre lager innan jag gav upp mina försök att få det att täcka. Lite segt att måla med, men torkade helt okej snabbt med Seche Vite uppepå.
Jag kan absolut se att det här skulle kunna passa som en bröllopsmanikyr, eller kanske i bara ett skirt lager för att ge lite glans åt nageln. Men det är ju inte så värst snyggt, om ni frågar mig.


Lacket heter alltså Newlyweds. Och jag råkar ha min brudklänning hängande i garderoben. Matchar alltså med spetsen på den. Tänka sig att jag har varit gift i 13 år nu... Himmel vad tiden går snabbt!

Betyg 1,5/5

Ni får en bild av mig i brudklänningen också. Här är jag galet nygift, tror det är 10 minuter efter vi klev ut från kyrkan. Jag står och rättar till klänningen inför att bli fotograferad av min vän E. Bästa bilden jag hittade på klänningen där jag inte gör någon konstig min eller står och pussar älskade maken. Bilden är kraftigt beskuren för att bara visa mig, jag har lovat älskade maken att han ska slipa vara med på mina bloggar.
Klänningen var (är) i benvitt siden med trumpetärmar i matchande spets. Jag tycker fortfarande den är jättefin men skulle jag gifta mig idag skulle det se väldigt annorlunda ut.

tisdag 20 augusti 2013

Nytt sedan sist

Puh! Färdig med Cactus-lacken nu och en ganska så sprängfylld låda med otestade lack att jobba av. Som dessutom ökas på hela tiden. Med bland annat det här.


Från NailMail kom de här sötnosarna häromdagen. Picture Polish-lacken Sea jewel, White wedding och Paradise.
Karin har beslutat sig för att lägga ner NailMail efter det här året. Det är jättesorgligt tycker jag och jag kommer verkligen sakna det här sättet att shoppa lack på, att grotta ner sig i ett märke varje månad. Än så länge finns det dock tid att shoppa på sig A England, Nubar och Glitter Gal samt att botanisera i överskottsshoppen. Gör det.
Och lycka till Karin!


Hade missat att köpa H&M-lacket Wintersky så det gjorde jag något åt. Älskade maken och jag skulle köpa födelsedagspresent till Lilla E på Eleven, och ville komma upp i fraktfritt. Plättlätt - särskilt som de hade köp tre betala för två på alla nagellack. Det blev China glaze-lacken Are you jelly?, Tongue & chic och Gossip over Gimlets. Det sistnämnda väldigt mycket köpt för sitt namn.


Inte nagellack med nagellacksrelaterat - glitter. För jag ska franka igen. Jajamensan vad jag kommer tråka ut er. Har fem små lack i åtanke den här gången, med musikaliskt tema.

Kollektionssammanfattning: Cactus' nail polish, Like a Cactus in the sky

Fy bubblan vilka problem jag har haft med den här sammanfattningen. Funderade på ett tag att strunta i någon som helst rangordning och bara visa dem rätt av. För det är så svårt och det är tätt i toppstriden. Man skulle egentligen kunna ge de översta tre lacken en delad förstaplats, fast just idag tycker jag att de är snygga i den här ordningen.




(Älskade makens ohotade favorit)







Som sagt, det här är dagens ordning på dem. Det enda lacket i den här kollektionen jag inte varit stormförjust i är Cactus phone home
Och förresten kom jag alldeles nyss på vad det är för finish på The Cactus has landed, det där som var skimrigt men glittrigt. Det är flecks - så klart. Duh! *slår sig för pannan*

måndag 19 augusti 2013

Cactus' nail polish, Where no Cactus has gone before

Nu blev det jobbigt hörrni. Jag trodde jag sparade bara lacket med det bästa namnet till sist, men det kanske är bästa lacket rätt av. Lacket heter Where no Cactus has gone before, och är man Star Trek-nörd (guilty!) så är det namnet ungefär bäst. Nu slumpar det sig även så att idag skulle ha varit Gene Roddenberrys födelsedag, han som skapade Star Trek en gång i tiden. Hur bra kan det bli egentligen? Väldigt, tydligen.


Duokrom såg jag att det var, och jag såg att det var holo i det. Men hur spännande kan det egentligen bli med den där silverblågrå-blir-lila-duokromen? Väldigt spännande visade det sig. Det beror högst troligt på att vi här har holo som inte är av denna världen. Tur då att det igår i rymdtemakollektionen Like a Cactus in the sky. Det är otroligt fina regnbågar i det här, snudd på linjära och nästan omöjligt att inte få med på bild. Det är lite som att det är ett blågrått hololack med en lila linje som rör sig över nageln. Jag blir fnattig vad snyggt det här är. Jag kommer få problem att rangordna den här kollektionen...


I halvskugga hoppades jag på att få fram den duokroma effekten mer, men det där lila visade sig vara svårfångat på bild. Ni får tro mig på mitt ord helt enkelt.
Jag har fyra tunna lager av lacket här och det fjärde lagret målade jag på för kamerans skull. För blotta ögat täcker det på tre tunna eller två flödiga lager, men jag lade på ett fjärde för att jag vet att kameran ofta kan blaska ur sådana här nyanser. Lätt att lacka med, torkar snabbt. Ska jag klaga på något vad gäller Cactus lack så får det bli att de luktar ganska starkt, så där så att katterna flyr fältet. Lukten försvinner dock ganska fort och är helt borta när lacken torkat och härdat, vilket som sagt går fort.


Ja, självklart matchar jag lacket med det Star Trek.klingande namnet efter ännu en Star Trek-pryl. Jag har alltså Enterprise som modellbyggsats. Har haft i flera år faktiskt. Om jag någonsin bygger ihop den är en annan femma.
Undrar ni varför jag håller handen så där? Jag hälsar på er på Vulcan-vis. Live long and prosper. Sade jag att jag var en Star Trek-nörd? Jag är en Star Trek-nörd.

Betyg 5/5

Jag kan inte låta bli - klart att ni måste få ett klipp med den berömda Star Trek-monologen också, den som Cactus fått namnet till det här lacket ifrån. Den kommer en bit in i klippet - ha tålamod. Klippert i sig är från re-booten till Star Trek, filmen kom 2009 och heter kort och gott "Star Trek". Jag är kluven till den här re-booten, det är jag. Men det duger. Inte originalbesättningen alltså, men det är i varje fall Leonard Nimoy, original-Spock, som läser monologen.


"Space... The final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Her ongoing mission: to explore strange new worlds, to seek out new life forms and new civilizations. To boldly go where no man has gone before."

söndag 18 augusti 2013

Cactus' nail polish, The Cactus has landed

Fyller man år får man välja vad mamma ska ha för nagellack och idag fyller Lilla E 10 år och hennes val föll på Cactuslacket The Cactus had landed. Det pryder födelsedagsbarnet också. Det här lacket har jag längtat efter att få pryda naglarna med sedan jag rullade ut dem ur sin bubbelplast. Det fångade min blick direkt och jag är inte besviken.


Sjöjungfrulack någon? Havsgrönt med guldskimmer. Egentligen är det väl teal och guldet är aningen grövre. För fint för att vara glitter men lite för grovt för att vara skimmer. Skit samma vad det är - det är vrålsnyggt och jag älskar det och ska gifta mig med det.


Tre tunna lager. Alla lacken från Cactus har varit väldigt lättmålade och det här är inget undantag. Det hamnar precis där man sätter penseln, de är jämna och fina, torkar snabbt och är bedårande.
Jag är så himla kär i det här lacket så det finns inte. Jag tyckte det var snyggast av alla redan när jag öppnade mitt Cactus-paket. Så där så jag var lite orolig för att prova det eftersom jag var rädd för att det inte skulle vara lika fint på nageln som i flaskan. Behövde jag inte vara orolig för det eftersom det, om möjligt, är ännu finare på naglarna.
Hade jag inte lyckats flisa upp den där trasiga pekfingernageln hade det fått sitta på ett tag till, förutom den fadäsen ser det helt nymålat ut trots städande, bakande och födelsedagsfirande. Som sagt - Cactus har gjort bra lack.


Idag matchar jag med min bonbonjär som jag fick i julklapp av Chilipojken. Jag tror den varit med förut, men den passar ju så väldigt bra så jag kunde inte låta bli. Vid fototillfället låg det lakrits i den. Nu - not so much.

Betyg 5/5

lördag 17 augusti 2013

Cactus' nail polish, Cactus phone home

Rasslar vidare med Cactus-lacken. Hoppas ni inte har tröttnat än, efter det här har jag bara två kvar och jag tänkte riva av alla på en gång innan jag kikar ner i lådan med otestade lack igen. 


Cactus phone home är ett sådant där lack som jag inte riktigt blir klok på. Vad är det för färg egentligen? Ljust blå som liksom är lite rökig i tonen, gråblå. Dessutom med skimmer som jag upplever som blålila. Lite holodamm också, men det kommer mest fram i ordentligt solljus. Älskade maken ber återigen att få framföra sina komplimanger. Jag är inte säker på att jag är lika förtjust och faktiskt var det det här jag var minst sugen på i Like a Cactus in the sky-kollektionen.


Rätt så skirt också. Jag har fyra ytterst tunna lager lack här och jag kan se vnl utan problem. Syns inte så mycket på bilderna dock och det är ju ett plus i kanten. Inte svårt att lacka med och torkar snabbt men mitt hjärta bankar inte så värst hårt över det här.


Jag vet - jättesuddigt. Försök själva att matcha mot en t-shirt som sitter på en snygg karl. Fick ju behärska mig för att inte hoppa på honom och kyssa honom tills han tappade andan. Det är ju lördag.
Om ni undrar så är Spetsnaz ett band från min hemstad Örebro. De är ganska stora ute i Europa och även i Sveriges ebm-kretsar. Ingenting jag lyssnar jättemycket på, men de är bra och dessutom trevliga. Vill ni får ni ett smakprov här i form av låten "Who made you God?"

Betyg 3/5

fredag 16 augusti 2013

Holofredag: Cactus' nail polish, Twinkle twinkle little Cactus

Jag antar att ni vid det här laget är väl bekanta med att fredagar ska vara soliga för att det är holofredag, i förnämlig regi av Skimmerskuggan. Och vad händer då? Min beställning om sol är borttappad någonstans på vägen och det är genommulet. Inte bra...


Jag har nämligen en till godbit från Cactus rymdkollektion Like a "Cactus in the sky" att visa er idag. När jag lackade på det här igår kväll (i dåligt ljus från en lampa i fönstret och en flimrande tv) så var jag bekymrad måste jag säga. Jag var nämligen rädd för att min 5-gradiga betygsskala inte skulle räcka till. Men när jag sedan fick se Twinkle twinkle little Cactus i obarmhärtigt badrumsljus så blev jag nästan lite besviken på det. Men bara nästan.
Här hade jag suttit och målat på denna fantastiska blå, som jag tyckte gränsade lite mot teal, som är fullsmockat med hologlitter och så blev det liksom bara vanlig blå... Förvisso med några droppar grönt i sig, men det där djupet i färgen jag såg i nästan obefintligt ljus (inte bästa förhållandena att lacka i - jag vet) blev liksom inte lika rolig när lampan lös på det. Jag tycker mina bilder är ganska rättvisande färgmässigt, men i vissa ljus drar det alltså lite mer mot grönt. Underbar nyans - verkligen. Det är bara det att den är ännu underbarare när bara månen lyser på det.


Det krävde sina lager också, eller så var det det dassiga ljuset som lurade mig att tro det. Fyra lager av Twinkle twinkle little Cactus. Inte värst flödiga lager men ändå fyra stycken. Glittren i det gör att det är svårt/stört omöjligt att måla riktigt tunna lager med det eftersom det blir liksom lite grynigt att måla med. Inga problem med spridning av glittren dock, de hamnar jämnt och fint över nageln och de sprakar så fint hela tiden.
Överlackshungrigt så klart. Jag har tre lager överlack här, och kan fortfarande känna att det är aningen skrovligt.


Twinkle twinkle little star... Eller Cactus som det blev här. Men eftersom det var stjärnor i originalversionen, och lacket onekligen påminner om hela jämra Vintergatan på naglarna, så blir matchningen idag stjärnprydd. Det här är en sådan där tygpåse som man kan ha som väska om man vill och det vill jag. Jag köpte den för 50 pengar på Bik Bok i våras och den har varit mon trogne följeslagare sedan dess. Enda nackdelen är att allt man har i den hamnar längst ner.

Betyg 4/5. Inte superduperfantastiskt - bara fantastiskt.

torsdag 15 augusti 2013

Cactus' nail polish, Space age Cactus

Men kära lilla Cactus - vad har du gjort!? Jag är så besviken på att jag inte lyckats få med det här lackets förträfflighet på mina bilder, för det här - jag älskar det. Och det trodde jag inte att jag skulle göra när jag såg det i flaskan. 
Dessutom ber älskade maken mig att framföra hans komplimanger. Han tycker också att det här är supersnyggt. Jag får ju knappt ha handen ifred för att han ska sitta och vrida och vända på mina naglar hela tiden.

Direkt sol
Som sagt - jag önskar att mina bilder kunde framföra hur underbart Space age Cactus är. För dra på trissor om vi inte har en duokrom liten historia här. Koppar och rosa med dragningar åt kolasås och korall. Och så lite lagom diskret holodamm i det som ibland blänker till så där så att hjärtat slår ett extra slag. Kopparnyanserna hade jag inga som helst problem med att få ner i kameran, de rosa var det värre med. På sista bilden kan de anas, men de är mycket tydligare i verkligheten.
Den här kollektionen - Like a Cactus in the sky - med rymdnamn, tror jag kunde vara lite värre att få fram fler flaskor av. Var det inte så att de var lite mer mixade på måfå, som experiment? Rätta mig gärna om jag har fel.

Skugga
Jag har tre ytterst lättlackade lager av Space age Cactus på de här bilderna. Lacket har suttit på sedan i tisdags kväll (mellan ett lager Essie Nourish me och ett lager Seche vite) och det är i skrivande stund inte ens minsta lilla tipwear. I skrivande stund är alltså torsdag förmiddag och jag har hunnit duscha, städa, hänga och vika tvätt, laga mat, diska, göra rent make up-borstar, klia mig, tvätta händerna 7386 gånger, klappa katt, skriva en massa på datorn och med min nya reservoarpenna, öppna läskburkar och allmänt bara leva. Jag är alltså väldigt nöjd med hållbarheten. Det är kanske lite skirt och om jag håller upp naglarna mot ljuset och riktigt tokgranskar dem så kan jag kanske se att det är flammigt, men stör det mig? Inte minsta lilla. Tycker jag men behöver ett lager till? Nej.
Det här lacket rasslar raka vägen upp på årets topplista.

Skugga. Man ser nästan lite rosa i mitten av naglarna här.
Och vad i jösse hare kunde jag möjligtvis hitta att matcha den här härligheten med? Till sist plockade jag av mig mitt ena örhänge, i form av en liten kanin (eller jösse hare) och lät det vara bra med det. Örhänget är inte alls så där guldigt som det ser ut att vara här, utan mer bronsigt. Det ingår i ett set om 6 olika örhängen som jag blev tvingad av Lilla E att köpa när vi var på H&M senast. Hon har lovat att hon ska sno dem av mig när hon tar hål i öronen själv. När det nu blir.

Betyg 5/5. Någon som trodde något annat?

onsdag 14 augusti 2013

Kollektionssammanfattning: Cactus' nail polish, Spectrum

Dags att sammanfatta Spectrum-kollektionen från Cactus' nail polish, eller bara Cactus som jag kallat dem. Jag fick 4 av de 5 lacken i kollektionen, eftersom jag redan hade Astatine från förra året. Då hamnade Astatine högst upp på min lista, och det kanske det hade gjort i år också, men det är Boron jag använt mest av faktiskt. Jag är alltså väldigt glad att jag fick en flaska Boron i den nya versionen också, för maken till vacker blå alltså. 
Jag sammanfattar som jag brukar, i snygghetsordning enligt mig. Gissa vilket lack som kommer först...


1. Boron








Utom tävlan i år är alltså svarta Astatine, men jag ville ändå visa det. Det här är förra årets version (och bilder) och det som skiljer är storleken på holopartiklarna, de är lite grövre i årets version och bildar inte riktigt lika tjusiga regnbågar som förra året utan de är ganska splittrade.

Om jag förstått det rätt så finns det möjlighet att Cactus kan göra mer av just den här kollektionen. Det var mest brist på flaskor att hälla upp dem i om jag inte minns fel. Och med tanke på det gensvar jag fått (väldigt många "attans") så hoppas jag att Cactus beställer hem fler flaskor så ni får möjligheten att bära dem ni med. För jisses i min lilla låda vad ni borde få ha de här ni också.

tisdag 13 augusti 2013

Cactus, Zirconium

Vet ni vad - nu skiter jag högaktningsfullt att jag har problem med kliiga händer och lackar naglarna bäst jag vill. Så det så! Till att börja med smäller jag iväg det sista av Spectrum-lacken från Cactus, holoöverlacket Zirconium.


Det står till och med på etiketten att Zirconium är ett top coat så jag funderade inte ens på att bära det på egen hand. I stället skaffade jag mig lite knallrött holo den här gången, genom att måla över röda NP09 från Nordic cap, som Lilla E redan visat för er.


Och visst blir det holo. Här har jag endast ett lager av Zirconium och det ger ett lite lagom diskret bling till det röda. Vill man ha mer tjong i det så är det bara att måla på fler lager, men då riskerar man så klart att man gråar (?) till färgen man har lackat över. Min egen erfarenhet säger att holoöverlack ofta blir snyggast över lack med lite skimmer i, inte krämlack. Det blir liksom mer umpf i det, inte lika platt.


Jag sabbade min älskade Stora J:s 21-årsdag i lördags med att må piss och ha så ont i händerna att jag inte ens fixade att baka en tårta åt henne. Hon fick en butiksköpt maffig chokladtårta istället så jag hoppas hon var lite nöjd i varje fall. Hon fick en vacker ros också, av sin mormor. Jag har växt upp med sådan här blomsterprakt i rabatterna hemma hos mamma och pappa. Lyllo mig - bara att cykla dit och lukta på rosorna. Eller så stapplar jag ut i köket och luktar på den som står där.

Betyg 5/5.
Egentligen borde det här ha fått stå utan betyg, utom tävlan så att säga, då det är jättesvårt att sätta betyg på ett holoöverlack på bara en användning. Slutresultatet beror så otroligt mycket på det som är under och ska man vara rättvis ska man kanske testa alla effektlack över svart bara därför att. Jag tycker dock att man kanske borde ha ett holoöverlack i sin lackgarderob, om man gillar holo alltså, och då är det här ett mycket bra alternativ.

Bara en sammanfattning kvar av Spectrum-lacken nu. Kommer nog imorgon. Sedan ger jag mig på rymdlacken.