Sidor

onsdag 20 november 2013

L'Oréal, Blue fashionista

Från mitt pyttelilla arkiv, från tiden innan jag kapade av naglarna på grund av närkontakt med dörrkarmar och sådant där, finns den här blå skönheten.


Om man sitter och lackar med det här i kasst lampljus en sen kväll så kan man undra varför i jösse hare lacket heter Blue fashionista när det är grönt. Och när man sedan dagen efter ser det i bra dagsljus så förstår man verkligen varför det heter just Blue fashionista eftersom det är blått. Och sedan tittar man på mina bilder och undrar igen för det är ju teal? Fast nej - jag såg det allra mest som blått faktiskt. Förvisso en dämpad blå med en skvätt grönt i sig, en lätt dammig ton. Ungefär supersnyggt.


Jag har för mig att det här var två lager och ja - det var aningen flammigt så. Ibland tycker jag dock att det är fint med viss flammighet och detta var ett sådant fall där det inte störde mig alls. Gissningsvis skulle ett lager till gjort det helt oflammigt, men det brydde jag mig alltså inte om.
Formulan var bra men inte utmärkt. De olika lagren har en tendens att bilda våningsplan om man inte är extremt jättenoga med att lägga dem kant i kant. Vilket jag inte var. Det syns i och för sig mer på mina bilder än vad det gjorde på riktigt.
Jag är aningen imponerad över bredden på penseln i de här flaskorna. Hur får den plats liksom? Och hur 17 lyckas jag trixa tillbaka den i flaskan varje gång utan att spreta sönder penseln helt och hållet? I mitt tycke är bredden utmärkt på flera naglar, men i vanlig ordning gillar jag det inte när det är dags att måla lillfingernageln utan att få färg på hela lillfingret. Men det är ju jag det.


Slet mitt hår för att komma på något att matcha med. Nöjde mig till sist med mitt armband med blå träpärlor, fyndat på en loppis för en femma.

Betyg 3/5