United in green fortsätter. Jag länkar till några inlägg som jag skrivit tidigare angående min egen depression. Jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig utan för mig är det terapeutiskt att få skriva av mig. Förr skrev jag dagbok, nu skriver jag texter och bloggar.
Något om det som ligger bakom har jag skrivit om här och här. Och något av det som utlöst den depression jag lever med just nu kan ni läsa här och här. Om ni vill. Vissa saker jag skrivit om är ju inte upplyftande direkt.
Något som däremot är upplyftande på riktigt är tvärsnygga Giovanna från Zoyas senaste höstkollektion. Ett klart buteljgrönt skimmerlack som får mitt hjärta att sjunga. Det är så vackert så och mina bilder gör det inte alls rättvisa. Som vanligt ungefär.
Jag hade appliceringsproblem som synes. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför heller, ibland märker man direkt att penseln sladdrar eller att lacket är rinnigt, men den här gången vet jag inte vad som gick fel. Jag skyller faktiskt på mig själv. Var lite okoncentrerad när jag lackade kanske.
Det här är tre lager med utmärkt torktid. Nu använder jag mig ju alltid av snabbtorkande överlack (Seche vite) men även med sådant på kan man uppleva skillnader, särskilt vad gäller härdningen av lacket. Och här gick det fort som fasen.
Dagens lack matchas med dagens doft. Den här norpade jag till mig på H&M för en dryg månad sedan. Lily of the valley & musk är det inte helt smidiga namnet, men den luktar mumma i varje fall. Påminner mig om hur det luktade hemma hos en av mina vänner när jag växte upp. Förutom att hon uppfann Knappögonstanten som skrämde skiten ur mig när jag var liten, var hon en riktig klippa och gick alltid att lita på. Vi har kommit ifrån varandra de senaste åren och jag saknar henne.
Betyg 4/5
