Nu blev det jobbigt hörrni. Jag trodde jag sparade bara lacket med det bästa namnet till sist, men det kanske är bästa lacket rätt av. Lacket heter Where no Cactus has gone before, och är man Star Trek-nörd (guilty!) så är det namnet ungefär bäst. Nu slumpar det sig även så att idag skulle ha varit Gene Roddenberrys födelsedag, han som skapade Star Trek en gång i tiden. Hur bra kan det bli egentligen? Väldigt, tydligen.
Duokrom såg jag att det var, och jag såg att det var holo i det. Men hur spännande kan det egentligen bli med den där silverblågrå-blir-lila-duokromen? Väldigt spännande visade det sig. Det beror högst troligt på att vi här har holo som inte är av denna världen. Tur då att det igår i rymdtemakollektionen Like a Cactus in the sky. Det är otroligt fina regnbågar i det här, snudd på linjära och nästan omöjligt att inte få med på bild. Det är lite som att det är ett blågrått hololack med en lila linje som rör sig över nageln. Jag blir fnattig vad snyggt det här är. Jag kommer få problem att rangordna den här kollektionen...
I halvskugga hoppades jag på att få fram den duokroma effekten mer, men det där lila visade sig vara svårfångat på bild. Ni får tro mig på mitt ord helt enkelt.
Jag har fyra tunna lager av lacket här och det fjärde lagret målade jag på för kamerans skull. För blotta ögat täcker det på tre tunna eller två flödiga lager, men jag lade på ett fjärde för att jag vet att kameran ofta kan blaska ur sådana här nyanser. Lätt att lacka med, torkar snabbt. Ska jag klaga på något vad gäller Cactus lack så får det bli att de luktar ganska starkt, så där så att katterna flyr fältet. Lukten försvinner dock ganska fort och är helt borta när lacken torkat och härdat, vilket som sagt går fort.
Ja, självklart matchar jag lacket med det Star Trek.klingande namnet efter ännu en Star Trek-pryl. Jag har alltså Enterprise som modellbyggsats. Har haft i flera år faktiskt. Om jag någonsin bygger ihop den är en annan femma.
Undrar ni varför jag håller handen så där? Jag hälsar på er på Vulcan-vis. Live long and prosper. Sade jag att jag var en Star Trek-nörd? Jag är en Star Trek-nörd.
Betyg 5/5
Jag kan inte låta bli - klart att ni måste få ett klipp med den berömda Star Trek-monologen också, den som Cactus fått namnet till det här lacket ifrån. Den kommer en bit in i klippet - ha tålamod. Klippert i sig är från re-booten till Star Trek, filmen kom 2009 och heter kort och gott "Star Trek". Jag är kluven till den här re-booten, det är jag. Men det duger. Inte originalbesättningen alltså, men det är i varje fall Leonard Nimoy, original-Spock, som läser monologen.
"Space... The final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Her ongoing mission: to explore strange new worlds, to seek out new life forms and new civilizations. To boldly go where no man has gone before."
