Sidor

onsdag 24 juli 2013

Smitten polish, Ghost of Jupiter

Innan jag glömmer hur det var att ha det här lacket på är det bäst jag skriver om det. Det satt på rätt så länge för att vara ett glitterlack, från utekvällen i lördags till filmtittandet i måndags kväll. Varför det fick vara på så länge? För att det är underbart så klart. Kanske inte riktigt lika underbart att ta av sedan eftersom jag inte använde mig av ett enda trick utan bara använde remover och bomullspad. Och pinne att peta bort glitter med...


Ghost of Jupiter... Alltså. Det här är underbart! Jag rekommenderar att ni skaffar ett exemplar omedelbums. Tycker ni mina bilder är fina ska ni bara veta hur det ser ut egentligen, jag fick nämligen inte med holospraket. Attans. Det här är ett mörkt blått jelly med cirkelglitter i silver, guld och marinblått i olika storlekar och smått silverprismatiskt glitter. Det sistnämnda såg jag först när jag fick se det i solen och vi kan ju uttrycka det såhär - jag blev i varje fall inte ledsen.


Jag har här två lager av Ghost of Jupiter och ovanpå det ligger ett lager klarlack och två lager Seche vite. Det är ändå inte helt slätt. Jag bryr mig inte. Det här är makalöst vackert. Älskade maken sade direkt att det såg ut som rymden i en flaska och jag kan bara hålla med. Lättmålat var det också. Ska jag tycka att något inte var himmelriket med det här så var det väl att det blev ganska ojämn spridning av glittren och att desamma hade en tendens till att samlas i flaskhalsen och proppa igen lite. Ingenting man inte kan leva med alltså.


Och vad i hela friden är det jag håller i, kanske ni undrar. Det är fen på locket till min absintfontän. Jag tyckte att hennes blågröna toner återfanns i glittret, särskilt de guldiga med aningen blå basfärg på hade nästan exakt samma nyans som min gröna fe.

Betyg 5/5


Och här är absinten jag tillredde medan jag fotograferade. Den håller på att louchar som bäst här, det är därför den fortfarande är klar i toppen och grumlig i botten.