Sidor

fredag 28 juni 2013

Konsertnaglar: Essie, Watermelon

Ett litet specialinlägg idag. Det är mina naglar men inte jag som har lackat. Jag var nämligen i Stockholm igår, för att se favoriterna Depeche Mode spela i Globen (Ericson Globe arena? Pah!) 
Passade då på att slinka in på Sephora på Biblioteksgatan för att lägga tassarna på lemmingen Baker street från Nails Inc. Och när jag stod där och fingrade på Essie-lacken kom det fram en supersöt tjej och erbjöd mig en manikyr om jag köpte två Essielack. Hon var sådär söt att jag ville stoppa ner henne i väskan och ta med henne hem. Hon kan gärna få pyssla om mina naglar varje dag...
Eftersom jag vet att det går att få tag på Essie betydligt billigare än inne på Sephora så väljer jag att inne i mitt huvud tänka att jag betalade för en manikyr och fick två lack på köpet.



Efter att ha fått ett blått H&M-lack borttaget och naglarna oljade, nagelbanden ompysslade och naglarna formade så fick jag naglarna målade med denna underbara mörkrosa färg, Watermelon. Knalligt men ändå diskret. Jag trivs oväntat bra i den här och funderar på att skaffa mig en egen flaska. Det här är alltså inte en av de två jag fick på köpet (hrm hrm).
Eftersom det inte var jag som lackade har jag ingen aning om hur det var att lacka med, men det är två lager i varje fall.


Och hittade jag den perfekta matchningen eller hittade jag den perfekta matchningen? Stockholm var ungefär tapetserat med planscher på Depeche Mode och kolla bara så bra lacket matchar Andy Flechers kostym. Det var ödet - jag säger då det.


Planschen i all sin härlighet. Martin Gore, David Gahan och Andrew Fletcher. Om konserten var bra? Låt mig säga så här - jag satt väldigt långt upp. Det hindrade inte mig från att dansa, eller få gåshud. Och så grät jag så jag hulkade när Martin sjöng en avskalad version av "Home". Jag älskar den låten, men live blir den en låt jag äh-äh-äh-älskar. Så ja - den var bra och jag hade en underbar dag och kväll. Bara älskade maken och jag.


Klippet från "Touring the angel"-turnén 2006. Jag grät då med. Inte första gången jag såg dem live och inte sista heller. Hoppas jag.