Sidor

söndag 26 maj 2013

Totally Klaine, Blackbird

Jag är tillbaka. Tror jag i varje fall. Ska kanske inte ropa "hej" riktigt än, men jag börjar känna lite lacklust igen. Ska dock ta det i min egen takt och skynda långsamt. Inte tvinga mig till någonting. 

Och jag börjar med min egenfrankade kollektion som jag har finurlat med i några månader. För enkelhetens skull kommer jag visa dem i bokstavsordning, inga betyg eller lackegenskaper. Dessa lack finns bara i två miniflaskor per kulör - en har jag och en har jag gett till min kära vän I. 

Tänkte börja med att förklara mig lite. Jag gillar alltså "Glee". Om man med gillar menar dyrkar med en fanatism som inte är av denna världen. Min favoritkaraktär i "Glee" heter Kurt Hummel. Kurt har en pojkvän som heter Blaine Anderson. Eller hade since they are currently broken up. Mrs Data mår dåligt som en fangirl över det. Anyhow - deras shipname (som det kallas) har blivit Klaine. Därav kollektionsnamnet Totally Klaine. Alla 8 lack jag har blandat ihop har således med Klaine att göra.


Idén till lacket Blackbird är faktiskt det som gav idén till hela kollektionen. Jag ville göra ett lack som påminde lite om en koltrast helt enkelt. Det här är en mörk lila, nästan helt svart, med flakes som skiftar färg i blått, grönt, gult och orange. Lite som fjäderdräkten på en koltrast alltså.


Kan kanske känna att flakesen drunknade lite väl mycket i basfärgen, men det här är ändå ett av de lack jag blev mest nöjd med. På andra försöket i varje fall, när jag gjorde det aningens mindre svart. Det här är alltså andra versionen av lacket och den jag valde att hålla fast vid.


Blackbird är ju även en sång. Originalet sjöngs så klart av The Beatles men i the Klaine-iverse så är det den sång som Kurt sjunger när Blaine inser att han är förälskad i honom. Sången sjungs dock som en hyllning till kanariefågeln Pavarotti, Dalton Academy Warblers maskot.