Sidor

söndag 27 januari 2013

Orly, Monroe's red

Ibland köper jag lack bara för namnets skull, eftersom jag är lite smått galen. Men när det dyker upp ett rött, snyggt lack som heter Monroe's red så kan jag bara inte låta bli. 


Vad som kan vara stilikonernas stilikon har alltså fått namnge detta klassiskt röda lack med en aning rosa ton. Det kanske ser ut som ett krämlack men faktiskt innehåller det rosa skimmer. Det är dock väldigt diskret och förvinner nästan helt i den röda basen. Tittar man efter riktigt jädra noga så ser man det, men mest ligger det bara där och liksom lite artigt ger det röda en diskret puff framåt så att det händer något lite mer spännande med det än att det bara ska vara ännu ett rött lack i mängden. Det är inte unikt på något sätt, men känns klassiskt snyggt.


Orlys pensel bjussade på en snäll dag och var ganska så osladdrig den här gången, annars har jag ofta problem med att jag tycker den är på tok för smal och att den liksom sladdrar omkring på hela nagelbädden när man försöker lacka. Jag målade två lager här, men kan väl tycka att ett tredje lager inte hade skadat. Jag upplever det liksom som en aning transparent. Inte på ett störigt VNL vis utan mer lite... blaskigt. Som att det hade kunnat bli mer ompf i det om jag bemödat mig med ett lager till. Men det vet jag ingenting om, det är bara som jag spekulerar. Och det beror ju såklart på hur tjocka lager man har som vana att måla med.


Konstigt nog äger jag inte en enda Marilyn Monroe-pryl. Inte ens någon film, något som om jag tänker på det är mer än lovligt konstigt och något jag måste ändra på typ jättesnart.
Matchningen fick i stället bli den här lampan som numera pryder min hall. Innan dess hängde den hemma hos mina farföräldrar sedan så länge jag kan minnas. Skulle gissa att det är 50-tal på den. Jag älskar den, älskade maken delar väl inte riktigt min förtjusning...

Betyg 3/5

Jo - det blir Blå Måndag imorgon också. Välkomna åter.