Sidor

lördag 10 november 2012

Be kind to each other

Låtom oss vara lite allvarliga en stund.

På sista tiden har jag blivit varse att ett mycket otrevligt internet-fenomen även drabbat de trevliga nagelbloggarna. Jag talar om internetmobbingen aka internet-trollen.
Tydligen finns det en grupp som stör sig så illa på vissa bloggares manikyrer att de bildat en" rensa upp eller försvinn"-grupp. Vad man ska rensa upp? Sin manikyr. För ve och fasa om det förekommer en liten nagellacksfläck på fel ställe, som i nagelbanden! Huga.

Tack och lov verkar den här idiotin inte ha nått till vårt avlånga land - än. Jag tycker över lag att vi som bloggar nagellack (och smink) i Sverige verkar vara ett trevligt släkte som kommer med stöttning och råd, tips och tricks och jag har aldrig läst en elak kommentar vare sig på min blogg eller någon annans. Ville bara förtydliga det.

Så här tänker jag när det gäller min blogg.
Jag gillar nagellack. Jag gillar att måla mina naglar och fotografera dem och matcha nagellacket och att skriva något om det. Jag tror på ärlighet. Det betyder att om jag tycker att ett nagellack är rinnigt och hamnar i nagelbanden så kommer det synas på mina bilder. För jag städar aldrig. Anledningen till att jag aldrig städar är enkel - jag tycker det är tråkigt. Det mesta som hamnar på fingrarna försvinner dessutom därifrån efter att lacket har torkat och man kan pilla bort det eller så tar jag bort det vid handtvätt.
Eller aldrig kanske är fel att säga för i extremfall så städar jag naglarna, men i 99,5% av fallen så gör jag det inte.
Klarar man inte av att se lite kladd finns det andra bloggar man kan besöka.

Jag fotograferar alla mina manikyrer i naturligt ljus. Oftast står jag i vardagsrumsfönstret och fotograferar, men det händer att jag jagar solstrimmor både utomhus och vid golvlister ibland. I extrema fall är det lampljus men då skriver jag ut det. Blixt avskyr jag, och har jag använt det så skriver jag ut det också. Ljustält? Inte för den här bloggaren. (Fast man ska aldrig säga aldrig.)

Jag har aldrig och kommer aldrig sätta mig i ett fotoredigeringsprogram och färgkorrigera ett lack, eller min hud. Jag orkar inte helt enkelt. Det blir som det blir och gillar man inte det man ser - läs en annan blogg.

Jag avslutar med att säga att världen - och internet -  skulle bli en mycket bättre plats om man bara kunde vara lite snälla mot varandra. Man vinner ingenting på att tramsa omkring och vara elak, vare sig helt öppet eller i det fördolda. Den som mår dåligt av bitterheten blir ofta i slutändan den som bär på den.
Eller som jag brukar säga till mina barn när de säger elaka saker till varandra: Har du inget snällt att säga kan du vara tyst.