Ursäktar ni mig en stund medan jag går bort till fönstret och fånstirrar lite på mina naglar i solljuset? Tack.
Gah! Det här är så snyggt att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv. Smolder, jo jag tackar jag.
Alltså - hur snyggt får det bli egentligen? Jag älskar älskar älskar röda lack, och vinröda lack är definitivt med i den skalan av kärlek. Just det här är ett riktigt mörkt vinrött lack som drar åt det bruna hållet utan att slå över alltför mycket. Faktiskt så mörkt att det svartnar lite i kanterna. Och i detta ett skimmer som gör att lacket djupnar och liksom glöder på nageln. Om jag bara fick behålla ett av mina vinröda lack så skulle det bli det här.
Men - Orlys penslar alltså. Jag är inget fan av dem. Sladdriga grejer och i det här fallet även lite väl solfjädersformad. Inte så att den sprider sig på nageln, det gillar jag för det kan jag kontrollera, utan redan från början. Kontrollerad spretighet kanske man kan säga. Följaktligen blir det kladdigt, allra kladdigast på högerhanden fast den slipper ni se.
Två lager lack, och underbar formula som fördelar ut sig fint på nageln. Det är alltså enbart den där penselj***ln som ställer till det för mig lackningsmässigt. Torkar fort gör det också.
I vanlig ordning har jag stora problem att hitta något att matcha mina vinröda lack med. Men är det vinrött så är det och har jag en bag in box med rödvin hemma så har jag. Vina Maipo är en röd favorit här hemma.
Betyg 5/5 Dömer inte hunden efter håret, eller lacket efter penseln.
PS. Jag glömde en sak - det är Blå Måndag imorgon. Häng på vettja. The more the merrier och så där.
