Sidor

tisdag 19 juni 2012

L.A. Girl, Twinkling

Förra veckan hittade jag ett sprängfyllt vadderat kuvert i brevlådan. Det var rara Cactus som tröttnat på att vänta på att någon som vunnit på hennes giveaway skulle höra av sig, och bestämde sig för att överraska strumporna av lilla mig. Hon måste ju känt på sig att min födelsedag närmade sig eller något... 
Ur detta kuvert formligen rullade det ut inte mindre än 12 nagellack. 3 av dem hade jag redan och regiftade dem i stället till Stora J:s bästis. Övriga 9 smorde jag in med vaselin och klämde in i min låda för otestade lack. Och med en så full låda får jag svårt att bestämma mig. Idag lät jag bara handen dyka ner där och överraska mig, och det här är vad jag fiskade upp. 

Jag har alltså fått det av Cactus, och jag har aldrig testat något från märket förut. Jag har fått för mig att märket är L.A. Girl och det där Flare som står över hela flaskan, mer är ett namn på en kollektion eller något liknande. Rätta mig om jag har fel. På etiketten under flaska står det dock Twinkling, som då alltså måste vara namnet på själva lacket. Bestämmer jag.


Twinkling är i varje fall ett vackert mellanblått jellylack, eller om det är en ytterst skir kräm. Jag lägger mina pengar på jelly dock eftersom den har lite av den där squishiga finishen jag förknippar med jellies. Färgen är jättefin och målar man tunna lager så torkar det hyggligt snabbt, i synnerhet med lite Poshé över.


Jag har dock varit tvungen att måla 4 lager av det här för att slippa ifrån VNL. Rätt så tunna lager, men ändå fyra stycken. Och det har som synes krympt på nageln, som jellies så gärna gör när man målar flera lager, som man måste göra eftersom jellies är så satans skira. Jag upplever att det dragit ihop sig från båda hållen, men tydligast syns det på att det ser ut som tippwear. Och allt jag har gjort sedan jag lackade är att äta glass och spela IQ-puzzle. Inte direkt slitit på naglarna med andra ord. Så jo - jag skyller hela härligheten på lacket.


Den lilla tygtrasan jag håller i min hand är en mycket kär ägodel för mig. Jag köpte mig en vacker scarf på min och älskade makens bröllopsresa för 12 år sedan, i det soliga Sorrento på Italiens västkust. Jag köpte den för att ha på huvudet när vi åkte till Pompeji och Vesuvius, eftersom det var knökhett och jag har mörkt hår = solsting waiting to happen. Jag köpte den av en mycket trevlig dam som frågade mig, på knagglig engelska, hur länge jag hade varit gift. "Five days" svarade jag, för det hade jag. "Five days! You come back, five years. Two bambina. I babysit!" Jag har ännu inte kommit tillbaka till Sorrento, men jag skulle önska. Och hon hade ju rätt, jag hade fött två barn på de 5 åren. Att jag hade ett sedan förut valde jag dock att hålla mun om...

Betyg 3/5. Jag älskar färgen, men hade önskat att det var bättre applicering. I en kräm hade jag älskat den!

PS. Glöm inte bort att tävla om tre lack! Vid midnatt är det försent! Klicka här för att komma till tävlingen.