Det här kanske jag skulle ha sparat till nästa fredag när jag se "Breaking dawn", eftersom det är ett av få lack i Twilight-kollektionen som jag anser har något med böckerna/filmerna att göra rent namnmässigt. I böckerna beskrivs nämligen att vampyrernas hud gnistrar som diamanter i solen, och vid något tillfälle görs jämförelsen med en discoboll. Så Disco darling är för mig en tolkning av den där vampyrhuden, fast jag måste säga att mitt lack glittrar väldigt bra även i avsaknad av sol.
Men även om det fullkomligt sprakar om det även i mulet väder så fastnar det inte riktigt på bild. Alltså - på med blixten. Som den galna Twilight-nörd jag är så älskar jag den här kollektionens flaskor. Titta bara! Cullen crest! Och ja - min röda katt är döpt till Cullen efter en viss besatthet.
I ärlighetens namn är det här inte ett hololack utan ett klart lack som består av massor massor massor av väldigt smått holografiskt glitter. Det fungerar utmärkt med endast ett lager som ett layeringlack, men här har jag valt att lägga tre lager ensamt. Eftersom glittret är så tätt packat ger det intrycket av att vara ett scattred holo och inte bara ett effektlack. Två i ett alltså.
Appliceringen av det här var smärtfri och enkel. Raka motsatsen till gårdagens hemskhet som tog 40 minuter att ta bort. Jag skojar inte. Inte nog med att jag fick pilla på glittret, jag fick sedan sitta och skrapa bort det. Just det, jag skrev skrapa. Gissa vad nageln gillar det? Inte alls kan jag meddela.
Som jämförelse - en bild i naturligt, mulet novemberljus. Visst syns holoeffekten lite grann i varje fall? Fast mest av allt ser det sockrigt ut. Funderade på att matcha upp det med socker, men nej.
Inte har jag någon discoboll heller. Däremot finns det en kristallkrona i huset, ett arvegods efter älskade makens farmor och farfar.
Betyg 5/5. Det här är ett av mina favoritlack någonsin nämligen. Älskar det!
